En kommentar till mitt förra inlägg. Och även en kommentar till kommentarerna.
I dagens Metro erkänner ägaren till salladsbaren Wild n' Fresh i en intervju att hon inte alls gett sina anställda bättre villkor än kollektivavtalet, som hon först påstod. Hon medger också att hon inte betalat ut semesterersättningar, vilket hon nu ska göra i efterhand. There you have it.
Slutsatsen man får dra är att Hotell- och restaurangfacket hade rätt från dag ett. Hade de inte agerat som de gjorde hade de anställda på salladsbaren fortfarande inte fått ut någon semesterersättning. Än en gång: facket gjorde för en gångs skull precis vad de skulle. Fredrick Federleys och högerungdomsförbundens ylanden om "maffiametoder" låter så här i efterhand än mer patetiska.
Förklaringen till varför det blivit så fel är inte mindre intressant: "Det är inte så lätt att veta vilka regler som gäller. Det här är en viktig skola för mig", säger ägaren. Bilden klarnar ytterligare av den unga företagaren som, hetsad av Svenskt Näringslivs hysteriska satsa-på-dig-själv-propaganda, givit sig på att driva en egen rörelse utan att ha en susning om vilka skyldigheter en arbetsgivare har. Delvis ligger ansvaret på den fria företagsamhetens ayatollor som redan på högstadiet matar våra skolungdomar med sin oreflekterade individualism, men även facket måste ta på sig skulden - under mina drygt fyra år som högstadielärare har jag flera gånger stött på folk från Svenskt Näringsliv som kommer ut till skolorna och lägger fram sin syn på saker och ting, däremot har jag inte en enda gång sett röken av någon utsänd från facket. Var i helsike håller ni hus någonstans?
Men men. All heder åt HRF som vågade gå ut och ta striden trots att de visste att de skulle få en massa skit för det från medier och högerpolitiker. Tummen ner till tidningar och massmedia som hårdvinklade hela affären och målade upp sitt snyftiga, falska underdogperspektiv med den stackars utsatta arbetsgivaren och stora elaka facket. Och en rejäl spark i arslet på Federley, Centerns ungdomsförbund och alla andra högeryngel som vill urholka arbetande människors rättigheter. Den här ronden förlorade ni.
15 december 2006
12 december 2006
Fack jo!
Det talas mycket om fackföreningsrörelsen i dessa dagar. Salladsbaren Wild n' Fresh i Linnéstaden här i Göteborg har satts i blockad av hotell- och restaurangfacket (HRF) därför att arbetsgivaren vägrar teckna kollektivavtal med sina anställda. Salladsbarens ägare uppger att hon och hennes personal är så nöjda med läget så, och ingen vill ha något kollektivavtal. Media hakar villigt på, och målar samstämmigt upp bilden av en ond och okänslig fackdinosaurie som med maffiametoder sätter sig på en stackars liten näringsidkare som bara vill följa sitt eget huvud.
Jag brukar själv gärna kasta skit på den svenska fackföreningsrörelsen av idag, både LO (som HRF tillhör) och TCO (som jag själv är medlem i). De sitter fullständigt i knäet på en socialdemokrati som begått ideologiskt självmord och som håller på att ruttna sönder inifrån av korruption. De är mesiga och defensiva i debatten när deras röster behövs mer än någonsin, och det ledande skiktet bangar inte ett ögonblick för att svika sina medlemmar om de själva har något att tjäna på det. Minns t.ex. kommunalarna härom året, som blev rejält tasksparkade av sin egen ledning i vad som verkade vara en planerad nederlagsstrejk. Det värker i mitt röda hjärta när jag ser vad som blivit av den en gång så mäktiga svenska arbetarrörelsen.
Men om facket någon gång faktiskt gör precis det de ska, då måste man faktiskt försvara dem. Och där befinner vi oss nu.
Sakfrågan är egentligen helt solklar. Det finns bara en enda anledning att inte teckna kollektivavtal för en arbetsgivare, och det är att han eller hon vill spara pengar någonstans. Kollektivavtalen sätter en miniminivå på löner och andra förmåner. Den arbetsgivare som vill vara mer generös än avtalet stadgar får gärna vara det, mot det finns det inga hinder. Men att lägga sig under är verboten, och det är precis så det ska vara.
Frågan handlar om så oändligt mycket mer än det lilla fåtalet anställda på Wild n' Fresh. De må vara hur glada och nöjda de vill, men de får faktiskt ursäkta. Kollektivavtal är ingen valbar lyx, utan en livsnödvändighet, särskilt i dessa tider. Börjar vi bjuda under varandra är vi kokta. Om det är okej för en endaste person att bjuda under avtalet, så blir det snart okej för alla. Och innan vi vet ordet av har vi fått en låglönearbetsmarknad precis som i USA, där man får jobba dubbla jobb och ändå bo i en pappkartong i parken. Då har "näringslivet" och deras högerregering fått som de vill.
(Sen må det vara en parentes i sammanhanget, men döm om min förvåning när jag slår upp dagens Metro och läser att Wild n' Fresh saknar tillstånd att hantera livsmedel över huvud taget! Allt klarare tonar bilden fram av ännu en företagare av den typ som Svenskt Näringsliv med flera älskar att skjuta framför sig i den politiska debatten - unga, käcka och vackra killar eller tjejer som ojar och jämrar sig över alla regleringar som gör det så svårt att driva eget företag i Sverige. Avskaffa regleringarna, så kan Wild n' Fresh tjäna några tusenlappar och Volvo tjäna miljoner! Så valsas den uttjatade myten om småföretagarna som vår tids motarbetade hjältar ett varv till.)
Dessutom är det inte bara LO och TCO som organisationer som är under attack just nu, utan själva facket som idé. Vi lever i egoismens och hyperindividualismens tidevarv. Du ska profilera dig och marknadsföra dig, pissa ner dig i Big Brother eller knulla en bonde, eller annars göra karriär, tjäna pengar, köpa en villa och skita i världen utanför. Tanken att vanliga, fattiga människor ska organisera sig i tusental på grundval av gemensamma intressen och kräva förändringar är lika hotfull och avskyvärd för eliten idag som för hundra år sedan, och det är därför vi blir indoktrinerade med att vi ska sköta oss själva och skita i alla andra från förlossningsögonblicket och resten av våra naturliga liv. Fackföreningar är farliga, för tänk om de skulle sluta krypa och kräla och börja kämpa och kräva - då sitter de privilegierade löst.
Nu har vi dessutom fått en högerregering som vill lägga ytterligare krokben för facken genom att avskaffa rätten att göra avdrag för fackavgiften, och chockhöja avgiften till A-kassan. Snart blir det med de fackliga rättigheterna som med alla andra "friheter" i ett kapitalistiskt samhälle - vad tjänar det till att ha rätt till något, när man inte har råd med det?
Därför måste vi försvara HRF som facklig organisation när de för en gångs skull sköter sitt jobb. Och i alla andra sammanhang måste vi försvara facket som idé, och våra rättigheter och möjligheter att organisera oss fackligt.
Jag brukar själv gärna kasta skit på den svenska fackföreningsrörelsen av idag, både LO (som HRF tillhör) och TCO (som jag själv är medlem i). De sitter fullständigt i knäet på en socialdemokrati som begått ideologiskt självmord och som håller på att ruttna sönder inifrån av korruption. De är mesiga och defensiva i debatten när deras röster behövs mer än någonsin, och det ledande skiktet bangar inte ett ögonblick för att svika sina medlemmar om de själva har något att tjäna på det. Minns t.ex. kommunalarna härom året, som blev rejält tasksparkade av sin egen ledning i vad som verkade vara en planerad nederlagsstrejk. Det värker i mitt röda hjärta när jag ser vad som blivit av den en gång så mäktiga svenska arbetarrörelsen.
Men om facket någon gång faktiskt gör precis det de ska, då måste man faktiskt försvara dem. Och där befinner vi oss nu.
Sakfrågan är egentligen helt solklar. Det finns bara en enda anledning att inte teckna kollektivavtal för en arbetsgivare, och det är att han eller hon vill spara pengar någonstans. Kollektivavtalen sätter en miniminivå på löner och andra förmåner. Den arbetsgivare som vill vara mer generös än avtalet stadgar får gärna vara det, mot det finns det inga hinder. Men att lägga sig under är verboten, och det är precis så det ska vara.
Frågan handlar om så oändligt mycket mer än det lilla fåtalet anställda på Wild n' Fresh. De må vara hur glada och nöjda de vill, men de får faktiskt ursäkta. Kollektivavtal är ingen valbar lyx, utan en livsnödvändighet, särskilt i dessa tider. Börjar vi bjuda under varandra är vi kokta. Om det är okej för en endaste person att bjuda under avtalet, så blir det snart okej för alla. Och innan vi vet ordet av har vi fått en låglönearbetsmarknad precis som i USA, där man får jobba dubbla jobb och ändå bo i en pappkartong i parken. Då har "näringslivet" och deras högerregering fått som de vill.
(Sen må det vara en parentes i sammanhanget, men döm om min förvåning när jag slår upp dagens Metro och läser att Wild n' Fresh saknar tillstånd att hantera livsmedel över huvud taget! Allt klarare tonar bilden fram av ännu en företagare av den typ som Svenskt Näringsliv med flera älskar att skjuta framför sig i den politiska debatten - unga, käcka och vackra killar eller tjejer som ojar och jämrar sig över alla regleringar som gör det så svårt att driva eget företag i Sverige. Avskaffa regleringarna, så kan Wild n' Fresh tjäna några tusenlappar och Volvo tjäna miljoner! Så valsas den uttjatade myten om småföretagarna som vår tids motarbetade hjältar ett varv till.)
Dessutom är det inte bara LO och TCO som organisationer som är under attack just nu, utan själva facket som idé. Vi lever i egoismens och hyperindividualismens tidevarv. Du ska profilera dig och marknadsföra dig, pissa ner dig i Big Brother eller knulla en bonde, eller annars göra karriär, tjäna pengar, köpa en villa och skita i världen utanför. Tanken att vanliga, fattiga människor ska organisera sig i tusental på grundval av gemensamma intressen och kräva förändringar är lika hotfull och avskyvärd för eliten idag som för hundra år sedan, och det är därför vi blir indoktrinerade med att vi ska sköta oss själva och skita i alla andra från förlossningsögonblicket och resten av våra naturliga liv. Fackföreningar är farliga, för tänk om de skulle sluta krypa och kräla och börja kämpa och kräva - då sitter de privilegierade löst.
Nu har vi dessutom fått en högerregering som vill lägga ytterligare krokben för facken genom att avskaffa rätten att göra avdrag för fackavgiften, och chockhöja avgiften till A-kassan. Snart blir det med de fackliga rättigheterna som med alla andra "friheter" i ett kapitalistiskt samhälle - vad tjänar det till att ha rätt till något, när man inte har råd med det?
Därför måste vi försvara HRF som facklig organisation när de för en gångs skull sköter sitt jobb. Och i alla andra sammanhang måste vi försvara facket som idé, och våra rättigheter och möjligheter att organisera oss fackligt.
06 december 2006
Rätt låt vann!
I själva verket pekar mungiporna uppåt på Hugo Chavez, som kommer att vara Venezuelas president i ytterligare sex år. Heja Latinamerika!!!(Och när jag försökte surfa in på folkpartiets hemsida bara för att se om de hade någon magsur kommentar som jag kunde flina åt så fick jag följande felmeddelande från Firefox: "Kan inte verifiera www.folkpartiet.se identitet som en betrodd webplats." Inte ens min webbläsare litar på folkpartiet längre.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
