23 maj 2007

Den älskvärde mördaren

Han var belevad, charmig och älskvärd, det var alla som träffade honom överens om. Särskilt kvinnorna tyckte om hans omtänksamhet och hans sunda och renliga vanor. Han var en kärleksfull husse till en schäferhund och han älskade små barn och gullade med dem så ofta han fick chansen. De barn som träffade honom de gånger han var ute på promenad kallade honom för "Farbror Wolfi" och fick ofta både vänliga ord och lite godis på vägen. Han var dessutom estetiskt lagd och tyckte om både konst och arkitektur.

Visst låter detta som en trevlig person? Men det var det inte. Det var nämligen Adolf Hitler jag beskrev.

Nu har vår statsminister i förra veckan äntligen fått träffa sin idol George W Bush och han snålar inte med de vänliga orden. Bush har "en enorm närvaro, breda kunskaper och ett väldigt engagemang". Han är dessutom "väldigt jovialisk".

Att han är en krigsförbrytare är uppenbarligen av underordnat intresse.

Jag kan inte låta bli att stillsamt spekulera i hur Reinfeldt hade resonerat om han hade levt och verkat på 30-talet. Hade han sett lika förtjust ut om han satt där bredvid den tidens störste internationelle skurk, som en ärad gäst?

(Sen är det en annan sak att Reinfeldts dåtida partikamrater var så förtjusta i Hitler att bl.a. deras ungdomsförbund mangrant bröt sig ur och förklarade sig nazistiskt. Men det är, som sagt, en annan historia.)

07 maj 2007

Finsk EU-blues

Jag hittade en artikel i Göteborgsposten, som var så oansenligt placerad att jag antagligen inte alls hade sett den utan bara bläddrat förbi om jag inte hade råkat spilla chilisås på den.

Den handlade om en skyddsingenjör på den finska bilprovningen. Han hade slagit larm om en maskin, tillverkad i Italien, som de finska bilbesiktningsmännen använde för att lyfta bilarna som de skulle besiktiga. Den var farlig, ansåg skyddsingenjören. På vilket sätt den var det förtäljde inte GP, men ingenjören slog hur som helst larm.

Problemet var bara att lyftanordningen hade blivit typgodkänd enligt ett EU-direktiv, och det vet vi ju att EU vill oss alla väl.

Finnens arbetsgivare, den finska staten, tyckte inte alls om att han bråkade, och försökte tysta honom. Men han framhärdade: maskinen var farlig. När ingen av hans chefer ville lyssna på honom gick han till slut till media, med resultat att han miste jobbet och blev omplacerad.

Hela affären gick till slut upp i EU-domstolen, i vad man skulle kunna tro var ett viktigt arbetsrättsmål. Är det verkligen tillåtet att sparka eller förflytta en anställd som försöker påpeka faror på en arbetsplats? Och EU-domstolen dömde.

Domen? För säkerhets skull dömde EU-rätten båda parter som skyldiga. Skyldiga till brott mot EU:s princip om fri rörlighet för varor! Ingenjören för att han hade mage att anmärka på en apparat tillverkad i Italien. Och hans arbetsgivare för att de inte lyckades tysta honom. "Domstolen anser att han var statens företrädare och att han försökte hindra den italienska tillverkaren att få tillgång till den finska marknaden", skriver GP.

Så kan det gå om man är medlem i en europeisk union för storföretag, där människan är en förbrukningsvara.

Puckovänstern


Så här någon vecka in på maj kan det vara lägligt att utdela april månads stora puckopris. Vänsterpartisten Josefin Brink fäller i Göteborgsposten den 30:e april en replik som i en enda mening lyckas sammanfatta den svenska vänsterns största problem av år 2007: att vi har så kassa vänner att vi knappast behöver våra fiender.

"Vår åsikt är att Sverige inte bör vara med i EU, men vi har aldrig krävt att vi ska gå ur."

Mjähääää förlåt att vi finns, liksom.

Sossarna har ideologiskt tagit livet av sig själva för länge sedan. När de har makten för de en högerpolitik som de försöker smeta rött smink på för att det ska verka vänster. Ungefär halva Telia, vår gemensamma egendom, sålde de ut, och kallade det för en "folkaktie" därför att några futtiga procent av svenska folket hade blivit ägare till det som tidigare ägts av alla. Sosseprivatisering light - och nu försöker de verka trovärdiga när de protesterar mot högerregeringens planer på att privatisera ännu mer av det som är vårt. Hemskt ledsen, men ni blåste mig inte förra gången heller.

Och så har vi vänsterpartiet, som hänger på sossarna hela tiden som en ängslig skugga, och ständigt lägger sig ett halvt snäpp till vänster. De röstade för privatiseringen av Telia, förra gången det begav sig, trots att det gemensamma ägandet står i deras partiprogram. De är emot EU, men vill inte gå ur.

"Vår åsikt är att Sverige inte bör vara med i EU, men vi har aldrig krävt att vi ska gå ur."

"Vi är emot kriget i Irak men vill inte att USA ska dra sig tillbaka."

"Vi är emot privatiseringar men tänker för den sakens skull inte rösta emot."

"Vi är för sex timmars arbetsdag, fast kanske inte så mycket att vi tänker kräva det nån gång snart."

Har ni någonsin undrat över varför ni hela tiden närmar er fyraprocentsspärren? Det finns sex andra partier i riksdagen som är bättre än er på att vara liberala. Fuck that shit.

Josefin Brink lanseras i Göteborgsposten som "knallröd". I deras ögon är hon säkert det. I mina är hon enbart patetisk.

Försök igen. Du kommer att få min respekt den dag du skaffar dig en ryggrad.

Jag drömmer ibland om ett Sverige utan S och V, där vi som tillhör vänstern har rensat våra skallar från deras skitsnack och börjat tänka fritt igen. Då kommer vi att börja gå framåt.