Grattis, du är en resurs!

Jag har skrivit om arbetslösheten förut. Nu gör jag det igen. Det har blivit dags att presentera för alla som läser det här en gammal bekant från min tid på handelshögskolan. Han heter NAIRU. Jag gillade honom aldrig.

NAIRU är utrikiska och står för Non-Accelerating Inflation Rate of Unemployment. Översätter vi detta till svenska får vi på ett ungefär "den arbetslöshet som man måste ha i ett samhälle för att inte inflationen ska öka". Ekonomer talar om detta helt öppet, och sitter med sina miniräknare och räknar på hur många av oss som måste gå utan arbete för att inte överklassens bankkonton ska tappa i värde. Oftast brukar de komma fram till att strax under 10 procent av arbetskraften bör vara utan jobb för att inte saker och ting ska gå åt skogen. På handelshögskolan där våra blivande företagsledare och högerpolitiker går lärs detta ut som en absolut vetenskaplig sanning ungefär som att en sten alltid trillar ner igen om man kastar upp den i luften. Det är inget som Reinfeldt, Leijonborg, Hägglund, Olofsson eller för den delen Sahlin någonsin skulle säga öppet i ett valtal, men det är en konsensus som de ställer upp på till hundra procent. Därav den höga arbetslöshet vi haft i femton år nu.

Arbetslösheten får inte minska, helt enkelt. Gör den det så blir vi som jobbar kaxigare, kräver högre löner och bättre villkor, eftersom vi inte är lika rädda för att förlora jobbet längre. En liten del av de jättevinster som våra företag gör på vårt arbete skulle hamna hos oss istället för i fickorna på aktieägarna. Företagen skulle försöka kompensera sig genom att höja sina priser (det är detta som ekonomerna kallar "inflation", ungefär som om det vore en naturlag) men det finns en gräns för hur långt de skulle kunna driva det, eftersom vi ju måste ha råd att köpa det de tillverkar. I slutändan får vi en ganska enkel ekvation som säger, att ju högre arbetslöshet, desto större klirr i kassan åt den minoritet som äger mycket, och desto större elände åt oss andra. Och vice versa.

Det är det som NAIRU betyder. Den arbetslöshet som man måste ha i ett samhälle för att folk ska hålla sig på mattan. Skulle vi slänga NAIRU i papperskorgen skulle väldigt många av oss få det väldigt mycket bättre, i utbyte mot några procents högre inflation per år.

Helt inskolad i NAIRU-tänket uttalade sig nye AMS-chefen Kenneth Herder i veckan om läget på arbetsmarknaden. Arbetslösheten har minskat med ungefär 30.000 personer jämfört med samma tid förra året, men det finns för den sakens skull ingen anledning till oro! "Det finns fortfarande stor tillgång på lediga resurser, många arbetslösa", säger han till Göteborgsposten. Det var väl skönt då. Det är högkonjunktur och arbetslösheten må dippa en liten aning, men det är bara en naturlig variation och inte början till slutet på massarbetslösheten.

Du som är arbetslös ska alltså inte deppa. Enligt de styrandes sätt att se på saken är du en resurs. Så länge det finns många sådana som du så är allting som det ska.

Gillar du läget, eller skulle du vilja ha det annorlunda?

Att se samband, del 2

Jag skrev för ett tag sedan om arbetslösheten. Om hur den inte är en partipolitisk fråga. Om att det inte spelar någon roll vilket av de två blocken som vinner valet, arbetslösheten kommer att finnas kvar ändå. Om att varken sossarna eller borgarna sitter inne med någon lösning på problemet.

Jag håller fast vid det jag sa, men jag måste faktiskt revidera mig lite på en punkt. Borgarna har faktiskt en slags lösning. Det gäller bara att se sambandet mellan två av deras förslag.

1. De vill sänka A-kassan.

Varför vill man göra något sådant? Argumentet är att det idag inte lönar sig att arbeta, att A-kassan är så generös att folk inte tar de jobb som de blir anvisade. Här går vi och dräller allihop och lever lyxliv för statliga bidrag, samtidigt som vi överöses med arbetserbjudanden som vi säger nej till. Alla som har minsta kontakt med verkligheten vet att detta är skitsnack, men då kvarstår ju frågan: varför vill borgarna egentligen sänka A-kassan?

Svaret är, för att kunna sänka folks löneanspråk. Idag verkar en massa människor ha fått för sig att en lön ska vara en summa pengar som man kan leva på, betala hyra och mat och kanske lite kläder också. Denna villfarelse måste man naturligtvis ta ur dem. Om A-kassan är på 9000 kronor kommer inte en jävel att vilja ta ett jobb som ger t.ex. 8000 - men tänk om A-kassan sänks till 7000! Då minsann blir det fart på folk.

2. De vill införa skatteavdrag för hushållsnära tjänster, d.v.s. pigavdrag.

Det ska bli billigare att anställa folk som kommer hem till oss och dammsuger, diskar och skurar toaletten. "Det är en jämställdhetsfråga av stora mått att vanliga människor ska kunna köpa de här tjänsterna för kanske 150 kronor i timmen" säger Maud Olofsson, och det är inte utan att man undrar vilka dessa "vanliga människor" är. Du och jag och alla andra låginkomsttagare? Knappast. När hade du senast pengar över till en piga? Spelar det nån roll om städhjälpen kostar 150 eller 250 kronor per timme, när pengarna jämt tar slut innan månaden gör det? Naturligtvis inte.

Det är helt andra som gynnas av pigavdraget. Det är den övre medelklassen och överklassen, människorna i karriären, folk som har så mycket pengar över att de kan använda dem till att köpa sig fria från sådana trivialiteter som att laga sin egen mat eller byta blöjor på sina egna ungar. Det är dessa som är de "vanliga människorna" i Maud Olofssons skruvade lilla värld. Ledaren för det Nya Moderata Arbetarpartiet, Fredrik Reinfeldt, vill gärna föregå med gott exempel, därför har han under en längre tid anlitat en litauisk barnflicka för 3500 kronor i månaden, enligt SVT:s uppdrag granskning.

Lägger man ihop två plus två så får man fyra. Lägger man ihop de här två förslagen så får man fram borgarnas politik mot arbetslösheten. Först ska vi pressas till att vilja ta vilka skitjobb som helst, och sen ska vi erbjudas att komma hem till Reinfeldt och skura dass. Borgarna vill skapa ett ny klass av lågavlönat tjänstefolk som får i uppgift att torka upp de rikas skit, snyta deras ungar och klippa deras gräsmattor.

I ärlighetens namn får man ju medge att detta säkert skulle skapa några tusen nya skitjobb. Men varför inte använda de pengar som pigavdraget skulle kosta till att anställa folk inom den kommunala äldrevården istället? Varför inte hjälpa de som verkligen behöver hjälp, istället för de som valt bort hemmet för att kunna göra karriär? Det skulle kunna ge minst lika många, men bättre avlönade och värdigare, jobb.

Varför är det ingen enda journalist som ställer de här frågorna till den oljade smilfinken och "arbetarledaren" Reinfeldt, och avslöjar honom som den överklassarroganta stropp han är?

Är du arbetslös, lille vän?

Är du arbetslös? Det är ett tufft öde, jag vet. Jag har själv varit sommararbetslös många gånger, och så sent som i juni var jag på arbetsförmedlingen senast. Jag hade en obeskrivlig, helsikes tur, för jag fick jobb - det är inte alla som är så lyckligt lottade.

Jag förstår att du själv har fått nobben många gånger, så många att du börjar tappa sugen lite grann. För att inte du ska lyckas återfå någon känsla av att du har ett värde som människa så tvingar arbetsförmedlingen dig dessutom till ideliga "åtgärder", den ena mer förnedrande än den andra - söka-jobb-kurser där du blir idiotförklarad och får sitta och analysera om det är något i ditt eget beteende som hindrar dig från att få jobb. Det måste kännas riktigt vidrigt, du vet ju att du gör allt du kan, söker alla jobb du kan hitta, även de som inte verkar alls lockande. Och under tiden, medan du söker, klarar du dig på de kaffepengar som A-kassan betalar ut, vänder på slantarna flera gånger om och väljer bort ett biobesök eller en kväll ute med kompisarna för att ha råd med mjölk månaden ut.

Du är bekymrad över framtiden, antar jag. Både din egen framtid, och Sveriges. Det är ju val om några veckor, gudbevars, och det är meningen att vi ska lägga en liten lapp i en låda och sedan snällt luta oss tillbaka i fyra år till och hoppas att andra löser våra problem åt oss. Visst vore det fantastiskt om Sverige fick en regering efter valet som fixade så att du fick ett jobb, inte sant! Jag vet att du tänker så ibland, att du tillåter dig själv att hoppas.

Jag förstår om du är hjärtligt trött på Persson och sossarna. Det är de flesta av oss. I tolv år har de haft makten nu, och har de gjort någonting alls för dig? Inte ett skit. Faktum är, att bland det första de gjorde när de fick makten igen -94 var att de försökte sänka A-kassan. Jajamensan! Det enda du har, de ynkliga små summor som du hankar dig fram på, försökte de sänka från 80 procent av en lön till 75 procent. Nu blev det en sådan respektingivande explosion av folklig ilska mot det beslutet, att det revs upp igen. De fegade ur. Och tur är väl det, man får ju glädjas åt det lilla.

Hoppas du på Reinfeldt? Jag kan nästan förstå det också. Han är åtminstone ett nytt, fräscht ansikte i sammanhanget. Han är ingen dryg, pösig godsägare som ljugit i tolv år i sträck, utan en till synes ganska trevlig prick, kanske precis vad du och Sverige behöver? Men tyvärr, jag har dåliga nyheter.

Reinfeldt skiter i dig. Han fiser i din riktning. Han kommer inte att sänka arbetslösheten i Sverige med en enda tiondels procentenhet. Faktum är, att det enda han planerar att göra som på något sätt kommer att påverka ditt liv, är att sänka A-kassan! Yes box. Känns det igen? Och den här gången kommer ingenting att kunna stoppa det, för vad bryr sig Reinfeldt om folklig ilska - han väntar sig att LO och andra ska protestera mot allting han gör, det är hans livsluft. Det är det som gör honom till den människa han är, och moderaterna till det parti de är. Så jag hoppas att du har lagt undan en liten slant till efter valet, för det verkar som att Reinfeldt kommer att bli statsminister, som det ser ut just nu. Om du inte är så naiv att du tror att det på ett magiskt sätt kommer att skapas en massa jobb om du får det litet sämre, samtidigt som förmögenhetsskatten och fastighetsskatten avskaffas.

Det är någonting här som inte stämmer, tänker du nu. Alla snackar ju om att sänka arbetslösheten, men ingenting händer? Sossarna sitter bevisligen inte inne med lösningen på problemet, och inte borgarna heller? Om arbetslösheten inte försvinner för att man sparkar på de som redan ligger ner, hur försvinner den då? Vad är orsaken till arbetslösheten?

Det ska jag tala om för dig.

Arbetslöshet är något bra, lär dig det. Det är inte bara bra, det är helt genialt, det är, som man säger inom "näringslivet", lysande affärer. Inte för dig då (det hade du nog redan räknat ut), men för marknaden. För den ekonomiska eliten. De som tjänar de riktigt stora pengarna på det slit som vissa av dina kompisar, de som har ett jobb, ägnar sig åt.

Med en halv miljon arbetslösa i Sverige lär vi oss alla att tacka, bocka och ta emot. Tack, snälla, för att jag har ett arbete. Är lönen låg, jobbet stressigt och chefen ett svin? Det gör inget, jag gör vad som helst för att åtminstone ha ett jobb. Så jag slipper att ha det som du. Utan arbetslösheten hade aldrig reallönerna kunnat sänkas i Sverige så mycket som man har gjort (Jasså, du vill ha 18000? Nisse här nöjer sig minsann med 16000!). Utan arbetslösheten hade aldrig nedskärningarna i skolan och vården gått att genomföra (håll klaffen, annars sparkar vi dig också!). Utan arbetslösheten hade aldrig ett fåtal människor kunnat bli snuskigt rika, medan du har blivit så fattig.

Kom ihåg, att de vansinniga vinster som de svenska storföretagen gör idag, det är pengarna som du, och alla andra som du, skulle kunnat få i lön om vi inte hade haft så hög arbetslöshet!

Så glöm Persson, och glöm Reinfeldt. Ingen av dem kommer någonsin att hjälpa dig ur din situation. Arbeslösheten står över partipolitik. Den är inte beslutad av riksdagen, den är beslutad av marknaden. Av kapitalet.

Och dem kan vi inte rösta bort.

Notera fetstilen.