Det talas mycket om fackföreningsrörelsen i dessa dagar. Salladsbaren Wild n' Fresh i Linnéstaden här i Göteborg har satts i blockad av hotell- och restaurangfacket (HRF) därför att arbetsgivaren vägrar teckna kollektivavtal med sina anställda. Salladsbarens ägare uppger att hon och hennes personal är så nöjda med läget så, och ingen vill ha något kollektivavtal. Media hakar villigt på, och målar samstämmigt upp bilden av en ond och okänslig fackdinosaurie som med maffiametoder sätter sig på en stackars liten näringsidkare som bara vill följa sitt eget huvud.
Jag brukar själv gärna kasta skit på den svenska fackföreningsrörelsen av idag, både LO (som HRF tillhör) och TCO (som jag själv är medlem i). De sitter fullständigt i knäet på en socialdemokrati som begått ideologiskt självmord och som håller på att ruttna sönder inifrån av korruption. De är mesiga och defensiva i debatten när deras röster behövs mer än någonsin, och det ledande skiktet bangar inte ett ögonblick för att svika sina medlemmar om de själva har något att tjäna på det. Minns t.ex. kommunalarna härom året, som blev rejält tasksparkade av sin egen ledning i vad som verkade vara en planerad nederlagsstrejk. Det värker i mitt röda hjärta när jag ser vad som blivit av den en gång så mäktiga svenska arbetarrörelsen.
Men om facket någon gång faktiskt gör precis det de ska, då måste man faktiskt försvara dem. Och där befinner vi oss nu.
Sakfrågan är egentligen helt solklar. Det finns bara en enda anledning att inte teckna kollektivavtal för en arbetsgivare, och det är att han eller hon vill spara pengar någonstans. Kollektivavtalen sätter en miniminivå på löner och andra förmåner. Den arbetsgivare som vill vara mer generös än avtalet stadgar får gärna vara det, mot det finns det inga hinder. Men att lägga sig under är verboten, och det är precis så det ska vara.
Frågan handlar om så oändligt mycket mer än det lilla fåtalet anställda på Wild n' Fresh. De må vara hur glada och nöjda de vill, men de får faktiskt ursäkta. Kollektivavtal är ingen valbar lyx, utan en livsnödvändighet, särskilt i dessa tider. Börjar vi bjuda under varandra är vi kokta. Om det är okej för en endaste person att bjuda under avtalet, så blir det snart okej för alla. Och innan vi vet ordet av har vi fått en låglönearbetsmarknad precis som i USA, där man får jobba dubbla jobb och ändå bo i en pappkartong i parken. Då har "näringslivet" och deras högerregering fått som de vill.
(Sen må det vara en parentes i sammanhanget, men döm om min förvåning när jag slår upp dagens Metro och läser att Wild n' Fresh saknar tillstånd att hantera livsmedel över huvud taget! Allt klarare tonar bilden fram av ännu en företagare av den typ som Svenskt Näringsliv med flera älskar att skjuta framför sig i den politiska debatten - unga, käcka och vackra killar eller tjejer som ojar och jämrar sig över alla regleringar som gör det så svårt att driva eget företag i Sverige. Avskaffa regleringarna, så kan Wild n' Fresh tjäna några tusenlappar och Volvo tjäna miljoner! Så valsas den uttjatade myten om småföretagarna som vår tids motarbetade hjältar ett varv till.)
Dessutom är det inte bara LO och TCO som organisationer som är under attack just nu, utan själva facket som idé. Vi lever i egoismens och hyperindividualismens tidevarv. Du ska profilera dig och marknadsföra dig, pissa ner dig i Big Brother eller knulla en bonde, eller annars göra karriär, tjäna pengar, köpa en villa och skita i världen utanför. Tanken att vanliga, fattiga människor ska organisera sig i tusental på grundval av gemensamma intressen och kräva förändringar är lika hotfull och avskyvärd för eliten idag som för hundra år sedan, och det är därför vi blir indoktrinerade med att vi ska sköta oss själva och skita i alla andra från förlossningsögonblicket och resten av våra naturliga liv. Fackföreningar är farliga, för tänk om de skulle sluta krypa och kräla och börja kämpa och kräva - då sitter de privilegierade löst.
Nu har vi dessutom fått en högerregering som vill lägga ytterligare krokben för facken genom att avskaffa rätten att göra avdrag för fackavgiften, och chockhöja avgiften till A-kassan. Snart blir det med de fackliga rättigheterna som med alla andra "friheter" i ett kapitalistiskt samhälle - vad tjänar det till att ha rätt till något, när man inte har råd med det?
Därför måste vi försvara HRF som facklig organisation när de för en gångs skull sköter sitt jobb. Och i alla andra sammanhang måste vi försvara facket som idé, och våra rättigheter och möjligheter att organisera oss fackligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Brandtal från barrikaderna! :)
Du har poänger.
La reina: Det är Fredrik som bestämt att staten drar in på sitt stöd till A-kassorna, vilket tvingar dem att höja avgiften... sak samma i slutändan.
Ju mindre du tjänar, desto mindre tjänar du på skattesänkningarna. Att ersätta skatter med avgifter slår alltid, undantagslöst, mot de fattiga. Det är inte en politisk uppfattning, utan en matematisk.
Nej, vi kommer nog aldrig att hålla med varandra... ;p
Själv hävdar jag att principer som avtalsfrihet är rätt viktiga också. Det facket just nu ägnar sig åt är fel eftersom de inte representerar någon av de inblandade. Det liknar faktiskt "beskyddarverksamhet".
Bråka kan man göra den dag någon lägger sig under kollektivavtalet istället. Det har inte gjorts i det här fallet och den "beräkning" facket lagt fram är förljugen. T ex påstår man att de anställda går miste om semesterersättning om de inte ingått kollektivavtal. Semester är reglerat enligt lag. Likaså har man fört över den nuvarande lönen till beräkningen för kollektivavtalet, vilket också är fel då lönen enligt kollektivavtalet är lägre än så.
Josh: Om ingen har lagt sig under kollektivavtalet, varför inte skriva på det då? Det skulle i så fall inte kosta arbetsgivaren mer än bläcket i pennan? NÅGON anledning måste ju Wild n' Fresh ha till att vägra så styvnackat. Jag vet inte om facket räknat exakt rätt i kronor och ören, men inte fasen kämpar de för att personalen ska få SÄMRE löner och villkor?
Men min poäng, än en gång, är att detta påverkar så många fler än bara det lilla fåtalet direkt inblandade. Vi har nästan ingen lagstiftning alls i Sverige när det gäller minimilöner och liknande, det mesta regleras i avtal. Därför ligger vi rejält brunt till om avtalen urholkas. Och rejäla villkor för arbetande människor smäller i min värld bra mycket högre än den enskilde arbetsgivarens frihet att teckna eller inte teckna avtal.
Men det handlar ju inte bara om den enskilde arbetsgivarens frihet att teckna eller inte teckna avtal. Det handlar också om den enskilde arbetstagarens frihet att teckna eller inte teckna avtal. Det handlar om att facket inte ska bedriva beskyddarverksamhet och förhandla för icke medlemmar. Något som skett till icke-medlemmars nackdel, t ex när Handels och arbetsgivaren kom överens om att kringgå turordningen vid en nedskärning och avskeda ett antal icke fackligt anslutna. Även det i Göteborg. Men det kanske inte gör något? Att facket rövknullar några arbetare gör väl inget för så länge man har en fackpamp i arslet kan ingen arbetsgivare leta sig in där. ;)
Det är en jäkla tur att vi inte har lagar som stänger ute lågproduktiva människor helt från arbetsmarknaden. Vi har tillräckligt idiotisk arbetsmarknadslagstiftnings som det är.
Det kom förresten ut en lista från skatteverket häromdan som visar med all önskvärd tydlighet att alla tjänar på skattesänkningen/a-kasseavgiftshöjningen.
Höjningen går in på runt 300:- och skattesänkningen för folk som tjänar 15000:- blir på runt 600:- (givetvis något lägre för såna som tjänar mindre, men det kommer inte ner under 300:-).
Skicka en kommentar