Jag har skrivit om arbetslösheten förut. Nu gör jag det igen. Det har blivit dags att presentera för alla som läser det här en gammal bekant från min tid på handelshögskolan. Han heter NAIRU. Jag gillade honom aldrig.
NAIRU är utrikiska och står för Non-Accelerating Inflation Rate of Unemployment. Översätter vi detta till svenska får vi på ett ungefär "den arbetslöshet som man måste ha i ett samhälle för att inte inflationen ska öka". Ekonomer talar om detta helt öppet, och sitter med sina miniräknare och räknar på hur många av oss som måste gå utan arbete för att inte överklassens bankkonton ska tappa i värde. Oftast brukar de komma fram till att strax under 10 procent av arbetskraften bör vara utan jobb för att inte saker och ting ska gå åt skogen. På handelshögskolan där våra blivande företagsledare och högerpolitiker går lärs detta ut som en absolut vetenskaplig sanning ungefär som att en sten alltid trillar ner igen om man kastar upp den i luften. Det är inget som Reinfeldt, Leijonborg, Hägglund, Olofsson eller för den delen Sahlin någonsin skulle säga öppet i ett valtal, men det är en konsensus som de ställer upp på till hundra procent. Därav den höga arbetslöshet vi haft i femton år nu.
Arbetslösheten får inte minska, helt enkelt. Gör den det så blir vi som jobbar kaxigare, kräver högre löner och bättre villkor, eftersom vi inte är lika rädda för att förlora jobbet längre. En liten del av de jättevinster som våra företag gör på vårt arbete skulle hamna hos oss istället för i fickorna på aktieägarna. Företagen skulle försöka kompensera sig genom att höja sina priser (det är detta som ekonomerna kallar "inflation", ungefär som om det vore en naturlag) men det finns en gräns för hur långt de skulle kunna driva det, eftersom vi ju måste ha råd att köpa det de tillverkar. I slutändan får vi en ganska enkel ekvation som säger, att ju högre arbetslöshet, desto större klirr i kassan åt den minoritet som äger mycket, och desto större elände åt oss andra. Och vice versa.
Det är det som NAIRU betyder. Den arbetslöshet som man måste ha i ett samhälle för att folk ska hålla sig på mattan. Skulle vi slänga NAIRU i papperskorgen skulle väldigt många av oss få det väldigt mycket bättre, i utbyte mot några procents högre inflation per år.
Helt inskolad i NAIRU-tänket uttalade sig nye AMS-chefen Kenneth Herder i veckan om läget på arbetsmarknaden. Arbetslösheten har minskat med ungefär 30.000 personer jämfört med samma tid förra året, men det finns för den sakens skull ingen anledning till oro! "Det finns fortfarande stor tillgång på lediga resurser, många arbetslösa", säger han till Göteborgsposten. Det var väl skönt då. Det är högkonjunktur och arbetslösheten må dippa en liten aning, men det är bara en naturlig variation och inte början till slutet på massarbetslösheten.
Du som är arbetslös ska alltså inte deppa. Enligt de styrandes sätt att se på saken är du en resurs. Så länge det finns många sådana som du så är allting som det ska.
Gillar du läget, eller skulle du vilja ha det annorlunda?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men för helvete! Är det sant?
Visst, jag har hört det där tugget om att en viss procents arbetslöshet är nödvändig, men jag har väl i min naiva tro hoppats att det skulle innebära snarare nåt i stil med att det inte är möjligt med 100% sysselsättning i ett land. Men icke.
Jag blir ju rädd.
Förresten tycker jag vi ska ses nästa gång vi är i varandras stad! :) Krampåre!
Skicka en kommentar