Jag hittade en artikel i Göteborgsposten, som var så oansenligt placerad att jag antagligen inte alls hade sett den utan bara bläddrat förbi om jag inte hade råkat spilla chilisås på den.
Den handlade om en skyddsingenjör på den finska bilprovningen. Han hade slagit larm om en maskin, tillverkad i Italien, som de finska bilbesiktningsmännen använde för att lyfta bilarna som de skulle besiktiga. Den var farlig, ansåg skyddsingenjören. På vilket sätt den var det förtäljde inte GP, men ingenjören slog hur som helst larm.
Problemet var bara att lyftanordningen hade blivit typgodkänd enligt ett EU-direktiv, och det vet vi ju att EU vill oss alla väl.
Finnens arbetsgivare, den finska staten, tyckte inte alls om att han bråkade, och försökte tysta honom. Men han framhärdade: maskinen var farlig. När ingen av hans chefer ville lyssna på honom gick han till slut till media, med resultat att han miste jobbet och blev omplacerad.
Hela affären gick till slut upp i EU-domstolen, i vad man skulle kunna tro var ett viktigt arbetsrättsmål. Är det verkligen tillåtet att sparka eller förflytta en anställd som försöker påpeka faror på en arbetsplats? Och EU-domstolen dömde.
Domen? För säkerhets skull dömde EU-rätten båda parter som skyldiga. Skyldiga till brott mot EU:s princip om fri rörlighet för varor! Ingenjören för att han hade mage att anmärka på en apparat tillverkad i Italien. Och hans arbetsgivare för att de inte lyckades tysta honom. "Domstolen anser att han var statens företrädare och att han försökte hindra den italienska tillverkaren att få tillgång till den finska marknaden", skriver GP.
Så kan det gå om man är medlem i en europeisk union för storföretag, där människan är en förbrukningsvara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar