Är du arbetslös, lille vän?

Är du arbetslös? Det är ett tufft öde, jag vet. Jag har själv varit sommararbetslös många gånger, och så sent som i juni var jag på arbetsförmedlingen senast. Jag hade en obeskrivlig, helsikes tur, för jag fick jobb - det är inte alla som är så lyckligt lottade.

Jag förstår att du själv har fått nobben många gånger, så många att du börjar tappa sugen lite grann. För att inte du ska lyckas återfå någon känsla av att du har ett värde som människa så tvingar arbetsförmedlingen dig dessutom till ideliga "åtgärder", den ena mer förnedrande än den andra - söka-jobb-kurser där du blir idiotförklarad och får sitta och analysera om det är något i ditt eget beteende som hindrar dig från att få jobb. Det måste kännas riktigt vidrigt, du vet ju att du gör allt du kan, söker alla jobb du kan hitta, även de som inte verkar alls lockande. Och under tiden, medan du söker, klarar du dig på de kaffepengar som A-kassan betalar ut, vänder på slantarna flera gånger om och väljer bort ett biobesök eller en kväll ute med kompisarna för att ha råd med mjölk månaden ut.

Du är bekymrad över framtiden, antar jag. Både din egen framtid, och Sveriges. Det är ju val om några veckor, gudbevars, och det är meningen att vi ska lägga en liten lapp i en låda och sedan snällt luta oss tillbaka i fyra år till och hoppas att andra löser våra problem åt oss. Visst vore det fantastiskt om Sverige fick en regering efter valet som fixade så att du fick ett jobb, inte sant! Jag vet att du tänker så ibland, att du tillåter dig själv att hoppas.

Jag förstår om du är hjärtligt trött på Persson och sossarna. Det är de flesta av oss. I tolv år har de haft makten nu, och har de gjort någonting alls för dig? Inte ett skit. Faktum är, att bland det första de gjorde när de fick makten igen -94 var att de försökte sänka A-kassan. Jajamensan! Det enda du har, de ynkliga små summor som du hankar dig fram på, försökte de sänka från 80 procent av en lön till 75 procent. Nu blev det en sådan respektingivande explosion av folklig ilska mot det beslutet, att det revs upp igen. De fegade ur. Och tur är väl det, man får ju glädjas åt det lilla.

Hoppas du på Reinfeldt? Jag kan nästan förstå det också. Han är åtminstone ett nytt, fräscht ansikte i sammanhanget. Han är ingen dryg, pösig godsägare som ljugit i tolv år i sträck, utan en till synes ganska trevlig prick, kanske precis vad du och Sverige behöver? Men tyvärr, jag har dåliga nyheter.

Reinfeldt skiter i dig. Han fiser i din riktning. Han kommer inte att sänka arbetslösheten i Sverige med en enda tiondels procentenhet. Faktum är, att det enda han planerar att göra som på något sätt kommer att påverka ditt liv, är att sänka A-kassan! Yes box. Känns det igen? Och den här gången kommer ingenting att kunna stoppa det, för vad bryr sig Reinfeldt om folklig ilska - han väntar sig att LO och andra ska protestera mot allting han gör, det är hans livsluft. Det är det som gör honom till den människa han är, och moderaterna till det parti de är. Så jag hoppas att du har lagt undan en liten slant till efter valet, för det verkar som att Reinfeldt kommer att bli statsminister, som det ser ut just nu. Om du inte är så naiv att du tror att det på ett magiskt sätt kommer att skapas en massa jobb om du får det litet sämre, samtidigt som förmögenhetsskatten och fastighetsskatten avskaffas.

Det är någonting här som inte stämmer, tänker du nu. Alla snackar ju om att sänka arbetslösheten, men ingenting händer? Sossarna sitter bevisligen inte inne med lösningen på problemet, och inte borgarna heller? Om arbetslösheten inte försvinner för att man sparkar på de som redan ligger ner, hur försvinner den då? Vad är orsaken till arbetslösheten?

Det ska jag tala om för dig.

Arbetslöshet är något bra, lär dig det. Det är inte bara bra, det är helt genialt, det är, som man säger inom "näringslivet", lysande affärer. Inte för dig då (det hade du nog redan räknat ut), men för marknaden. För den ekonomiska eliten. De som tjänar de riktigt stora pengarna på det slit som vissa av dina kompisar, de som har ett jobb, ägnar sig åt.

Med en halv miljon arbetslösa i Sverige lär vi oss alla att tacka, bocka och ta emot. Tack, snälla, för att jag har ett arbete. Är lönen låg, jobbet stressigt och chefen ett svin? Det gör inget, jag gör vad som helst för att åtminstone ha ett jobb. Så jag slipper att ha det som du. Utan arbetslösheten hade aldrig reallönerna kunnat sänkas i Sverige så mycket som man har gjort (Jasså, du vill ha 18000? Nisse här nöjer sig minsann med 16000!). Utan arbetslösheten hade aldrig nedskärningarna i skolan och vården gått att genomföra (håll klaffen, annars sparkar vi dig också!). Utan arbetslösheten hade aldrig ett fåtal människor kunnat bli snuskigt rika, medan du har blivit så fattig.

Kom ihåg, att de vansinniga vinster som de svenska storföretagen gör idag, det är pengarna som du, och alla andra som du, skulle kunnat få i lön om vi inte hade haft så hög arbetslöshet!

Så glöm Persson, och glöm Reinfeldt. Ingen av dem kommer någonsin att hjälpa dig ur din situation. Arbeslösheten står över partipolitik. Den är inte beslutad av riksdagen, den är beslutad av marknaden. Av kapitalet.

Och dem kan vi inte rösta bort.

Notera fetstilen.