Att se samband, del 2

Jag skrev för ett tag sedan om arbetslösheten. Om hur den inte är en partipolitisk fråga. Om att det inte spelar någon roll vilket av de två blocken som vinner valet, arbetslösheten kommer att finnas kvar ändå. Om att varken sossarna eller borgarna sitter inne med någon lösning på problemet.

Jag håller fast vid det jag sa, men jag måste faktiskt revidera mig lite på en punkt. Borgarna har faktiskt en slags lösning. Det gäller bara att se sambandet mellan två av deras förslag.

1. De vill sänka A-kassan.

Varför vill man göra något sådant? Argumentet är att det idag inte lönar sig att arbeta, att A-kassan är så generös att folk inte tar de jobb som de blir anvisade. Här går vi och dräller allihop och lever lyxliv för statliga bidrag, samtidigt som vi överöses med arbetserbjudanden som vi säger nej till. Alla som har minsta kontakt med verkligheten vet att detta är skitsnack, men då kvarstår ju frågan: varför vill borgarna egentligen sänka A-kassan?

Svaret är, för att kunna sänka folks löneanspråk. Idag verkar en massa människor ha fått för sig att en lön ska vara en summa pengar som man kan leva på, betala hyra och mat och kanske lite kläder också. Denna villfarelse måste man naturligtvis ta ur dem. Om A-kassan är på 9000 kronor kommer inte en jävel att vilja ta ett jobb som ger t.ex. 8000 - men tänk om A-kassan sänks till 7000! Då minsann blir det fart på folk.

2. De vill införa skatteavdrag för hushållsnära tjänster, d.v.s. pigavdrag.

Det ska bli billigare att anställa folk som kommer hem till oss och dammsuger, diskar och skurar toaletten. "Det är en jämställdhetsfråga av stora mått att vanliga människor ska kunna köpa de här tjänsterna för kanske 150 kronor i timmen" säger Maud Olofsson, och det är inte utan att man undrar vilka dessa "vanliga människor" är. Du och jag och alla andra låginkomsttagare? Knappast. När hade du senast pengar över till en piga? Spelar det nån roll om städhjälpen kostar 150 eller 250 kronor per timme, när pengarna jämt tar slut innan månaden gör det? Naturligtvis inte.

Det är helt andra som gynnas av pigavdraget. Det är den övre medelklassen och överklassen, människorna i karriären, folk som har så mycket pengar över att de kan använda dem till att köpa sig fria från sådana trivialiteter som att laga sin egen mat eller byta blöjor på sina egna ungar. Det är dessa som är de "vanliga människorna" i Maud Olofssons skruvade lilla värld. Ledaren för det Nya Moderata Arbetarpartiet, Fredrik Reinfeldt, vill gärna föregå med gott exempel, därför har han under en längre tid anlitat en litauisk barnflicka för 3500 kronor i månaden, enligt SVT:s uppdrag granskning.

Lägger man ihop två plus två så får man fyra. Lägger man ihop de här två förslagen så får man fram borgarnas politik mot arbetslösheten. Först ska vi pressas till att vilja ta vilka skitjobb som helst, och sen ska vi erbjudas att komma hem till Reinfeldt och skura dass. Borgarna vill skapa ett ny klass av lågavlönat tjänstefolk som får i uppgift att torka upp de rikas skit, snyta deras ungar och klippa deras gräsmattor.

I ärlighetens namn får man ju medge att detta säkert skulle skapa några tusen nya skitjobb. Men varför inte använda de pengar som pigavdraget skulle kosta till att anställa folk inom den kommunala äldrevården istället? Varför inte hjälpa de som verkligen behöver hjälp, istället för de som valt bort hemmet för att kunna göra karriär? Det skulle kunna ge minst lika många, men bättre avlönade och värdigare, jobb.

Varför är det ingen enda journalist som ställer de här frågorna till den oljade smilfinken och "arbetarledaren" Reinfeldt, och avslöjar honom som den överklassarroganta stropp han är?