Omoralens väktare

Och så var det igång.

Knappt har den nya regeringen (redan känd som "skräckkabinettet" where I come from) hunnit inta sina stolar innan de första pikanta avslöjandena kommer. Somliga har inte betalat TV-avgift. Vissa har anlitat svart hemhjälp. Någon har glömt att deklarera dubbla inkomster. Hoppsan hejsan, så det kan bli, när man har mycket i huvudet.

Men vi är ju alla människor, eller hur? Alla kan slarva, alla kan göra fel. Låt den som är utan synd kasta första stenen. Eller?

Så fan heller. När det gäller moralism i politiken finns det en mycket enkel regel: antingen är du fläckfri, eller så håller du käften. Och borgarna har verkligen inte sparat på krutet, de har slagit mynt av precis varenda en av sossarnas affärer, allt ifrån Sahlins parkeringsböter via Freivalds "var ligger Phuket" till Perssons husbyggen. Det underförstådda budskapet var "vi är inte lika korrumperade, vi skulle aldrig göra så här, rösta på oss för vi är hederliga". Och det är det som de nu får käka upp.

Det finns en del intressanta dimensioner i detta. Flera av sosseministrarna verkade gilla att fiffla och bete sig allmänt oetiskt åt - det handlade oftast om att mygla till sig någon liten fördel här och sno åt sig en liten slant där. Det är det vi kallar ohederlighet, och det bestraffas olika på olika nivåer i samhället: är man en liten skurk hamnar man i fängelse, är man en stor skurk får man kalla till presskonferens och avgå som minister. Men det som vissa av våra nya ministrar ägnat sig åt är egentligen inte slarv eller fusk - det är politik.

När en kulturminister som härstammar från det nyliberala propagandaförlaget Timbro skitit i TV-licensen i 16 år och dessutom anlitat hemhjälp svart, då är det ett politiskt ställningstagande. Hon tillhör en grupp människor som tycker att det är så samhället borde vara organiserat. Public service är äcklig socialism, skatt och sociala avgifter på arbete är bara onödigt krångel, och barnflickor och hembiträden ska inte kosta för mycket. Nu när hon är minister passar det sig inte längre att bete sig på det viset, nu är det rättning i ledet som gäller, men hon har inte bytt åsikter, hon har bara bytt fasad.

Och den värsta av alla skandalerna har inte ens hamnat i tidningarna än. Carl Bildt satt ända till nyligen i styrelsen för Lundin Oil, ett bolag som länge bedrivit skumraskaffärer i folkmordets Sudan. Några tusen döda negrer senare har han avgått och ska strax sälja ut sitt aktieinnehav i bolaget, "för att undvika intressekonflikter". Händerna är nu tvättade rena från blod och han kan ta plats i den nya regeringen. Allt är glömt och förlåtet.

Det kommer bli mig ett sant nöje att motarbeta de här människorna under de närmsta fyra åren.