Skolhärdsmälta

(Tre artiklar på samma dag! Jag skyller på att det har mulnat till därute.)

Nu i sommardagarna är det enligt traditionen politikerjippo i Almedalen, och då tar såklart Lars Leijonborg och Folkpartiet chansen att åka dit och än en gång profilera sig som Partiet Som Är Experter På Skolan. Som vanligt framstår de som mer än lovligt patetiska när de håller på sådär.

Leve pluggskolan, hojtar de (jag får redan rysningar) och sen presenterar de en rad punkter som syftar till att "rädda" den svenska skolan. Till exempel:

1. Mer läxor! Höh? Hur i helsike skulle riksdagen kunna besluta över hur mycket läxor vi lärare ger? Jag trodde att det var vi som hade yrkeskunskapen till att lägga upp vår undervisning, inte Leijonborg? Själv ger jag rätt lite läxor, jag jobbar mycket med projekt eller teman med deadlines. Läxor får man om man inte arbetar på lektionen.

Det finns hur mycket undersökningar som helst som visar att läxor mest gynnar de som redan klarar sig bra. Den som fattar fattar redan på lektionen. Den som inte fattar är inte hjälpt av att sitta ensam hemma och misslyckas en gång till. Den personen behöver annan hjälp.

Sätt det dessutom i ett annat perspektiv: Jag hatar själv att ta med mig jobbet hem, och försöker undvika att göra det så mycket som möjligt. Varför ska jag då tvinga ungdomarna till det? Varför ska just barn och tonåringar tvingas till övertid medan vi vuxna väntar oss rejält extra betalt för samma sak? Och varför ska skolan lassa över sitt ansvar, undervisningen, på hemmet och föräldrarna?

Därmed inte sagt att jag är helt emot läxor. För språkundervisningen, där upprepningen är kunskapens moder, är det bra med glosläxor och liknande. Och även jag ger läxor ibland. Men läxor som självändamål är direkt korkat.

Och framför allt ska inte Leijonborg komma här och tro att han kan peta i min undervisning. Kyss mig baktill!

2. Betyg i uppförande! Jajamensan, ibland kan man damma av ett riktigt gammalt lik och försöka göra det presentabelt igen.

Jag har redan sagt det i lärarrummet, och nu säger jag det här också: om de inför uppförandebetyg i den svenska skolan kommer jag konsekvent att sätta MVG på alla mina elever. Om någon frågar "men hur kan du sätta MVG på honom, han som uppför sig så illa" så kommer jag bara le oskyldigt och säga "på mina lektioner är han exemplarisk".

Jag vägrar att betygsätta disciplin och lydnad! I mitt klassrum får man ifrågasätta och protestera hur mycket man vill, så länge man har något att komma med. Och ibland känner jag beundran för de ungdomar som vågar sticka ut och uppföra sig utanför ramarna: Som t.ex. killen nu på europadagen i våras som, när eleverna skulle få en "objektiv EU-information" som visade sig vara en fånig propagandafilm, ropade "vad är detta för skit" och stormade ut ur salen. Det är MVG på det.

Nej, förslaget andas unken 1800-talskonservatism.

3. Tydliga befogenheter för lärarna att upprätthålla ordningen i klassrummet! Den här är nog min personliga favorit.

Vi har redan de befogenheter vi behöver. Vi har arbetsmiljöansvar, vi får avvisa stökiga elever, vi har full rätt att ingripa vid våld och skadegörelse och liknande. Det är inte det som är felet.

Felet är att vi stressar från den ena lektionen till den andra, utan nån chans till andhämtning och eftertanke. På mitt senaste schema, nu i våras, hade jag från och med måndag lunch 13 lektioner på raken måndag, tisdag och onsdag utan några längre raster emellan. Det är nog inte så ovanligt för dagens lärare.

För att kunna leda 20-25 ungdomar i något slags meningsfullt arbete så måste man vara utvilad, klar i huvet och motiverad. Är man trött, stressad och håglös tappar man lätt kontrollen. Det är den viktigaste förklaringen till stöket i svenska klassrum.

Vilka fler befogenheter vill Leijonborg att vi ska ha? Tänk om han kunde precisera sig istället för att bara vara sådär hotfullt vag, vad kul det skulle kunna bli. Vill han att jag ska kunna tvinga eleverna att lägga fingrarna på katedern och rappa till med linjalen?

Nej, för att sammanfatta: Det var detta jag flaggade för i min förra artikel, detta är den andra skillnaden mellan sossar och borgare. Borgarnas skolpolitik är direkt sjuk och skadlig. Sossarnas kan sammanfattas med orden "öh, va", det vill säga, de har ingen.

Jag väljer sossarnas inkompetens framför Leijonborgs 1800-tal när som helst.